Blogg Populärkultur

MUSIKER FÖRSVINNER I ROCKRULLARNA

FILMADE ROCKBIOGRAFIER är min melodi.
Kanske inte alltid klockrena mästerverk, men spelfilmer där musikprofilers liv och karriär presenteras i dramatiserad form, med hjälp av skådespelare i rollerna, finner jag ofta mycket sevärda. Ibland för det musikaliska värdet, och när jag inte tilltalas av musiken, så kan jag låta filmen guida mig in i okända delar av pop- och rockhistorien.
Men även bra musikfilmer kan förstås fara fram ovarsamt med fakta. ”Buddy Holly Story” och ”The Runaways” är två exempel där musiker helt har raderats ut ur berättelsen, av ekonomiska och juridiska skäl. Återkommer strax till detta.

GENREN I SIG är äldre än rocken som musikform. James Stewart spelade bandledaren Glenn Miller 1954, i ”The Glenn Miller Story”, svensk biotitel, ”Moonlight serenade”. Fem år senare spelade Sal Mineo huvudrollen i ”The Gene Krupa Story”, om den berömde jazztrummisen.
Några senare exempel på ”verkliga” musikfilmer är: ”Walk the Line”, 2005, där Joaquin Phoenix utmärkte sig för sitt febriga porträtt av Johnny Cash, i en enormt uppmärksammad film. Och ”Elvis”, 1979, där far och son Bing och Kurt Russell spelade far och son Vernon och Elvis Presley. (Kurt Russel gjorde även Elvis´ röst i ”Forrest Gump”, 1994, och hade redan som 12-åring spelat mot den riktige Elvis i filmen ”Hjärta till salu”, 1963).

MEN FÖR ATT återvända till ”Buddy Holly Story” (svensk biotitel, ”Buddy Holly – en rocklegend”), 1978, en av de bättre rockrullarna, där Gary Busey Oscarnominerades för sin gestaltning av rockpionjären som dog ung men som ändå efterlämnade en stor låtskatt och som gav rockstjärnelooken ett nytt utseende. Detta var 10 år före det att Buddy Hollys historia började berättas på musikalscenerna.
Men i filmversionen lyser hela Hollys band med sin frånvaro! I verkligheten bestod hans band, The Crickets, av musikerna Jerry Allison, Joe Mauldin och Niki Sullivan. På bio reducerades tre Crickets till en duo, bestående av de fiktiva karaktärerna Jesse och Ray Bob (spelade av Don Stroud och Charlie Martin Smith).
Anledningen till detta var att medlemmarna i Crickets redan hade sålt rättigheterna till sina namn till ett annat Buddy Holly-projekt och därför inte kunde ha någon del i den film som verkligen nådde biograferna.

THE RUNAWAYS var ett Los Angeles-band som bestod av enbart tjejer, som spelade på sex och rock-klichéer och som väckte rätt stor uppmärksamhet under 1970-talet. Tyckte egentligen aldrig att de var så värst bra, men ändå letade sig flera av deras skivor in i min skivhylla då det begav sig.

I FILMEN om deras liv och karriär, ”The Runaways”, 2010, är nästan all fokus på Joan Jett och Cherrie Curry (spelade av Kristen Stewart och Dakota Fanning). De övriga i bandet blir bara bifigurer på bioduken. Det kan ju förklaras med att det var Jett och Currie som syntes mest under bandets tid i strålkastarljusen. Men det kan också ha ett samband med att övriga Runaways-medlemmar, Sandy West (spelad av Stella Maeve) och, framför allt, Lita Ford, var mycket skeptiska till att medverka i filmprojektet. Till sist gick dock även Ford med på att hennes person fick användas i filmen, och hon spelas av Scout Taylor-Compton i en liten roll.
Basisten Jackie Fox stod däremot fast vid beslutet att aldrig ha någon delaktighet i filmen, så hon ersätts av en fiktiv musiker vid namn Robin i en anonym roll, som spelas av Alia Shawkat.

DET STÖR JU förstås att det dribblas med bandmedlemmar, men ”The Runaways” är trots det en intressant och välberättad film, med roliga detaljer. Redan tidigt i filmen möter vi en mycket ung och otålig Joan Jett som är utled på att öva skalor och som förklarar för sin musiklärare att, ”jag vill spela som Chuck Berry, jag vill spela ”Johnny B. Goode”.
I verkliga livet var det ju också Jett som fick den största karriären i rockbranschen efter tiden med Runaways.

EN ANNAN rockstjärna som är mer än misstänksam mot att låta sig portätteras i en film, är Bruce Springsteen. Så här sjunger han i sin låt ”TV movie”:


I woke up last night shaking from a dream
For in that dream I died
My wife rolled over and told me
That my life would be immortalized
Not in some major motion picture
Or great American novel, you see
No, they're gonna make a TV movie out of me

Well They can change my name or they can leave it
They can change my story too
Or they can make me black or Chinese
And do things that I never do
They're gonna give my life a whole new ending
And put me in prime time first-run
And when it's over, what I did there will be what I done.


Men en film om Springsteen kommer förstås ändå att se dagens ljus någon gång - det är bara en tidsfråga. Om inte förr, så när Springsteen själv inte längre kan sätta stopp för projektet.

JAN-OLA SJÖBERG

jos56@telia.com

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Lars-Åke Madelid | Svar 06.02.2013 01.36

Intressant artikel Jan-Ola!

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

14.05 | 21:06

Ganska kul då jean rogers är min farfars syster dom utvandrade 1900.om någon är intresserad maila mig gärna på info@wahooyachtcharter.se

...
27.11 | 16:24

de verk icke so

...
27.11 | 16:22

varför ingen film

...
08.07 | 16:18

Tusen tack för info Håkan, jag uppdaterar sällan eller aldrig den här sidan längre, men fick nu se att du svarat på min undran.

...
Du gillar den här sidan